Siknäsbatterierna 1-4

Ett artilleribatteri är en samling av artilleripjäser som är uppställda tillsammans, och kan genom samordnad eld avfyra mot ett givet mål. Den största av de fyra ursprungliga anläggningarna är idag Siknäsfortets museum. Den var störst eftersom den inhyser en fjärde våning för samordningscentralen.

Anläggningarna på Siknäshalvön byggdes till försvar av Töre djuphamn, Sveriges nordligaste naturliga djuphamn, samt för fördröjning av en fientlig framryckning mot Boden på riksväg 13 (E4). Befästningen var den största och modernaste av Kalixlinjens cirka 3000 anläggningar.

Historik

De fyra Siknäsbatterierna byggdes 1953-1960 för kustartilleriet som beredskapsarbete och ligger på Siknäshalvön 62-67 meter över havet.

De bemannades av 322 man och utrustades vardera med ett 15,2 cm dubbelkanontorn från pansarkryssaren Fylgia. Under 1960-talet överfördes anläggningen till armén och blev den sydligaste befästningen i Kalixlinjen.

Mer om Kalixlinjen på Försvarsmaktens hemsida här.

Byggd för kärnvapenkrig

Varje batterianläggning är byggd av betong med tre eller fyra våningar och vilar, fritt från berget, på fjädrar för att begränsa chockvågor i berget.

Utöver stridsledningscentral, laddningsanordning (stjälken) och ammunitionsutrymmen fanns förläggningar, kök/matsal, toaletter och duschutrymmen i varje batteri. Reservkraft och egenborrad brunn som försåg personalen med rent vatten fanns också. Anläggningarna hade skydd mot atom-, biologiska och kemiska vapen.

De sista krigsförbandsövningen genomfördes 1990 och batterierna utgick 1992 (torn 3 och 4) respektive 1998 (torn 1 och 2) ur krigsorganisationen.

Avyttring & plombering

Fortifikationsverkets (FORTV) avyttring av tornen 3 och 4 startade 1999 varvid de sanerades och plomberades 2003-12-04. Marken avjämnades och återplanterades.

FORTV lämnade 2005 begäran till Riksantikvarieämbetet om att tornen 1 och 2 skulle förklaras som statligt byggnadsminne. Regeringen fattade 2008, p.g.a. kostnadsbilden m.m., beslut om att inte bevara anläggningarna Siknäs 1 och 2 med yttre närförsvar som statligt byggnadsminne.

Torn 1 förbereddes 2009 för överlämning till ny ägare varvid torn 2 sanerades och plomberades. Efter samråd med och godkännande av kulturdepartementet skulle anläggningen överlämnas till entreprenör för ny förvaltning som museum med stöd av Statens försvarshistoriska museer genom Sveriges Militärhistoriska Arv (SMHA). Under 2011-12 renoverade FORTV torn 1 invändigt.

Hösten 2013 inköptes anläggningen av Ägargruppen Siknäsbatteriet. Den ideella föreningen Siknäsfortet disponerar anläggningen av ägargruppen. Under våren 2014 rengjorde och upprustade föreningen torn 1.

Anläggningen som ingår i SMHA, öppnades den 1 juli 2014 för allmänheten. Under hösten 2014 skänkte Ägargruppen Siknäsbatteriet sina andelar för att bilda Stiftelsen Siknäsfortet. Verksamheten bedrivs fortsättningsvis av den ideella Föreningen Siknäsfortet som disponerar anläggningen av Stiftelsen.

Övrigt försvar

Tidvis fanns 20 och 40 mm luftvärn grupperat i anslutning till batterierna. Värnförband och hemvärn ur armén svarade för närförsvaret. Skyttevärn, skyddsrum och vissa förbindelsevärn för dessa finns nedsprängda i berget.

HMS Fylgia vars fyra skeppskanoner utgjorde Siknäsbatteriena

HMS Fylgia vars fyra skeppskanoner utgjorde Siknäsbatteriena