För att kunna hålla de olika pjäserna igång behövdes stora utrymmen för ammunition och bekvämligheter för personalen, som skulle kunna arbeta och bo därnere under en längre tid i händelse av krig. Förläggningar fanns tillsammans med kök/matsal, toaletter och duschutrymmen samt reservströmsgenerator och egenborrad brunn. Hjärnan i anläggningen var stridsledningscentralen där all information passerade och skjutinstruktion gavs till pjäserna.Det byggdes ett 30-tal anläggningar i Sverige likt denna vilka utrustades med gränser för stötvågor och gaser. Anläggningen är gjuten av betong i fyra våningar som vilar på fjädrar, vilka skulle reducera vibrationen i berggrunden vid ett kärnvapenanfall. Trappan ner till anläggning leder till en stötvågstunnel. Här finns i 90 graders vinkel bl a ingången till anläggningen bakom flera decimeter tjocka stötvågsdörrar. Anläggningen har även övertryck för att hindra att giftig luft kommer in. Den luft som pumpas in filtreras.

Kanontornet och försvar

Anläggningen skyddades mot anfall dels av en lokalluftvärnspluton och dels av ett värnkompani. Dess huvudartilleri bestod av åtta 15,2 cm kanoner m/03 som stod i fyra dubbeltorn.Tornen var handriktade och eldrören kunde höjdriktas var för sig. Eldledningen sköttes av stridsledningen. Skyddsvärn, förbindelsegångar och skyddsrum finns nedsprängda i berget runt anläggningen.

Anläggningen, torn 1

Vid ingången till anläggningen måste man passera en gassluss med utrustning för ABC-sanering (atomic, biological, chemical). Därefter kommer man till ett modernt utrustat restaurangkök med intilliggande matsal för drygt 20 personer. Måltiderna utspisades omgångsvis för att beredskapen skulle kunna upprätthållas.Hela mellanplanet användes för förläggning av batteriets personal – ca 80 befäl och soldater. Alla sängar var placerade i tre våningar och skillnaden mellan befäls- och soldatlogement var bara rummens storlek. Idag har föreningen Siknäsbatteriet, efter byggandet av en reservutgång, tillstånd av myndigheterna att låta 30 personer övernatta i anläggningen.Här fanns två ammunitionsdurkar, en för 2300 15, 2 cm projektiler och en för 2580 laddningar. Denna ammunition är nu självfallet bortforslad och rummen fungerar som museilokaler. Intill dessa finns laddningsrummet där projektil och granat sammanfogades för vidare automatisk transport inne i ”stjälken” ca 12 m upp till kanonen.Längst ner finns stridsledningscentralen med eldledningsutrustning samt sambandscentral och telefonväxel. Dessutom ett logement för staben (idag konferensrum) och ett rum där bataljonchefen kunde arbeta och sova.